|
Tetrahydrocannabinol eller THC (delta-9-tetra-hydro-cannabinol) är den mest psykoaktiva av cannabinoiderna. En annan cannabinoid värd att nämnas är cannabidiol (CBD) vilken bland annat har antibiotiska, sövande och smärtstillande egenskaper och därför ofta utgör en större proportion av cannabinoiderna i cannabis för medicinskt syfte. THC står för uppskattningsvis 70-100% av "the high", uppåtkänslan, vid cannabiskonsumtion, beroende på variant och därmed THC-halt. Effekter är bland annat avslappning, eufori, förändrad rum-tidsperception, förstärkning av syn-, smak- och luktsinnen, disorientering och aptitstimulering. THC renframställdes ur cannabisväxten för första gången 1964. Cannabis har dock använts av de flera kulturer och folkgrupper i minst fem tusen år. Man kan enbart syntetisera delta-8-THC, då syntetiskt framställd delta-9-THC blir för instabil. Verksamhetsgraden är ungefär 70% av delta-9-THC. Ämnet är praktiskt taget opolärt, det vill säga olösligt i vatten men lösligt i fetter. Ämnet verkar på kroppen genom att den binder till en receptor, känd som cannabinoidreceptorn. Eftersom kroppen inte producerar cannabinoider började man leta efter dess endogena agonist (det ämne som normalt binder till receptorn) vilket ledde till att man fann anandamid. När man studerat receptorernas distribution i hjärnan har man funnit förklaringen till varför toxiciteten hos THC är så låg (dvs varför ämnets LD50 är så högt): de delar av hjärnan som styr kroppens vitala funktioner, såsom respiration, har väldigt få receptorer och är därmed relativt oberörda även av doser större än vad som kan konsumeras under normala omständigheter. Korta fakta
Se även |
This article is from Wikipedia. All text is available under the terms of the GNU Free Documentation License.