|
Article on other languages:
|
Matspjälkning (även digestion eller äldre och något oegentligt matsmältning) är nedbrytningen av föda till former som kan tas upp av organismen. Hos däggdjur består detta av nedbrytande av mat till mindre komponenter, som kan tas upp i blodet. Netbrytningen sker i matspjälkningssystemet (även matsmältningssystemet eller digestionssystemet).
Matspjälkning hos människanMaten sönderdelas mekaniskt av tänderna i munnen, varigenom saliv utsöndras som bland annat innehåller enzymet amylas. Amylas katalyserar en reaktion där polymeren stärkelse bryts ner till enklare beståndsdelar. Massan förs via svalget, matstrupen (esofagus) och övre magmunnen (cardia) till magsäcken. Saltsyra och enzymet pepsin utsöndras ur körtlar från magsäcksslemhinnan. Den utsöndrade saltsyran har en rad funktioner; dels denaturerar syran proteiner, som gör dem mottagliga för sönderdelning av enzymet pepsin. Syran avdödar även många bakterier som är känsliga för sura miljöer. Syran har dock en tredje funktion, nämligen aktivering av olika typer av proteolytiska enzym som utsöndras i inaktiv form, men aktiveras av det låga pH som råder i magsäcken. Nedre magmunnen (pylorus) transporterar maten till tolvfingertarmen (duodenum), tunntarmens första del. Galla flödar ut i tunntarmen via gallgången från gallblåsan. Denna för med sig enzymer, gallsalter och bilirubin för vidare sönderdelning av födan (gallsalter sönderdelar större fettdroppar till mindre droppar varefter lipas spjälkar fetterna). I gallgången mynnar även gången från den exokrina bukspottskörteln (pancreas) ut; bukspottskörteln utsöndrar "bukspott", som består av dels buffrande bikarbonat och dels en rad enzymer, bl.a amylas, trypsinogen, kymotrypsinogen och lipas. Denna blandning av enzymer, galla och bikarbonat har ett pH-värde på ungefär 8,8. De spjälkade molekylerna, samt återvunnen galla, tas upp i tarmvilli till blod- och lymfkärl varifrån de transporteras via portvenen till levern och vidare till vävnader och celler. Levern ser till att koncentrationen av näringsämnen i blodet, främst glukos, håller sig på en konstant nivå. Skulle glukosnivån bli för låg skulle cellerna lämna ifrån sig glukosen till blodet via osmos, istället för att få den. Därför är glukosnivån i blodet från levern alltid väldigt nära 0,1 %, oavsett hur mycket näring som kommer till levern från portvenen. De ospjälkade resterna av födan transporteras till tjocktarmen där vattnet upptas. Den fasta avföringen (ospjälkade fibrer, döda epitelceller och tjocktarmsbakterier) stöts ut via analöppningen. Tider i respektive organDet tar ungefär sex sekunder för födan att färdas från munnen till magsäcken. Efter fyra timmar lämnar maten magsäcken portionsvis till tolvfingertarmen där den behandlas i ungefär två timmar, för att sedan transporteras vidare till tunntarmen. Vägen genom den cirka sju meter långa tunntarmen tar ytterligare sex timmar, varefter födan når tjocktarmen och till slut ändtarmen. Maten lämnar ändtarmen ungefär ett dygn efter att den kommit in i munhålan. Tiderna varierar dock kraftigt med personens tillstånd och matens egenskaper. Olika tider för olika föda
Mat tillvaratas olika och tar därför olika tid för kroppen att processa. Här följer en lista med ungefärliga tider för vanliga matvaror (Ford Heritage, Composition and Facts about Foods): 1 1/4 timme
1 3/4 timme
2 timmar
2 1/4 timme
2 1/2 timme
2 3/4 timme
3 timmar
|
This article is from Wikipedia. All text is available under the terms of the GNU Free Documentation License.