Article in other languages:
- Denna artikel behandlar staden Jerusalem. För andra betydelser, se Jerusalem (olika betydelser).
| Jerusalem ( ירושלים Yerushaláyim أورشليم القدس Urshalim al-Quds) |
|||
| Stad | |||
|
|||
| Land | Israel | ||
|---|---|---|---|
| Area | 125 156 km² | ||
| Folkmängd | 732 100 (2007) | ||
| Borgmästare | Uri Lupolianski | ||
 |
|||
| Webbplats: http://www.jerusalem.muni.il/ | |||
Jerusalem (hebreiska: יְרוּשָׁלַיִם (ljud) , Yerushaláyim; arabiska: القُدس (ljud) , al-Quds) är sedan 1949 de jure huvudstad i Israel, men ej erkänd som sådan av världssamfundet vilket sammanhänger med att Israels annektering av östra Jerusalem inte erkänns. PLO och FN menar att östra Jerusalem skall utgöra huvudstaden i en framtida palestinsk stat parallellt med att Jerusalem också fungerar som huvudstad i Israel.[1] EU erkänner inte annekteringen av östra Jerusalem och menar att en genuin fred förutsätter att Jerusalems status som huvudstad i bägge länderna avgörs genom förhandlingar.[2]
Jerusalem är en av de äldsta städerna i världen. Staden har en historia som går tillbaka till omkring 4000 f.Kr. Jerusalem är den heligaste staden för världens judar och har även stor religiös betydelse för kristna. Den räknas dessutom som den tredje heligaste staden inom islam. Trots att Gamla Staden bara har en area på 0,9 km² rymmer den en mängd platser av religiös betydelse, bland dem Tempelberget, Västra muren, Den heliga gravens kyrka, Klippdomen och Al-Aqsamoskén.
Under sin historia har Jerusalem förstörts två gånger, belägrats 23 gånger, attackerats 52 gånger och erövrats och återerövrats 44 gånger.
Än idag är Jerusalems status ett av kärnproblemen i Israel-Palestina-konflikten. Israels annektering av Östra Jerusalem har upprepade gånger kritiserats av Förenta nationerna.[3][4] Arabiska palestinier ser Östra Jerusalem som huvudstad i en framtida palestinsk stat.[5] [6] Efter att FN:s säkerhetsråd antagit resolution 478 år 1980 flyttade de flesta utländska ambassaderna ut ur Jerusalem till Tel Aviv, även om vissa länder, såsom USA, ännu äger mark i staden och har uppgett att de kommer att återkomma om politiska överenskommelser berättigar en tillbakaflytt.[7]
Innehåll |
Historia
Jerusalem anses ha grundats omkring 1800 f.Kr. Dess tidigast kända invånare var jebusiterna, ett kanaanitiskt folkslag, och staden kallades därför bland annat Jebus. Enligt den judiska Toran - det kristna Gamla testamentet - intogs Jerusalem omking 990 f.Kr. av israeliternas kung David. Kung David gjorde staden till huvudstad i sitt rike, som vid denna tid även omfattade de 10 nordliga stammarna, Israel. Han regerade i 7 år i Hebron och i 33 år i Jerusalem.
Efter kung David uppförde hans son Salomo Templet på Moria berg i Jerusalem, "den plats som Gud ser till". Judar världen över vänder sig mot Jerusalem och tempelplatsen i sin bön.
Efter Salomos död splittrades riket i en nordlig och en sydlig del och kung Davids ättlingar kom att behålla makten i det södra riket (Juda rike) ända till dess att den babyloniske kungen Nebukadnessar erövrade och förstörde staden och templet år 587 f.Kr. och förde bort befolkningen i den s.k. babylonska fångenskapen. Efter det att Babylonien fallit för Persien fick judarna återvända till staden och då återuppfördes Templet under persiskt beskydd (480-talet f.Kr.) och förblev en samlingspunkt för judarna fram till dess att den och staden i övrigt erövrades av romarna efter det misslyckade judiska upproret 66-70. Efter det sista stora judiska upproret i Israel mot det romerska styret, den så kallade bar-Kochbarevolten 132-135, förbjuds judar att bo i Jerusalem och i en radie på omkring 50 kilometer från staden. Jerusalem ombyggdes till en romersk stad under namnet Aelia Capitolina. Romarna döpte samtidigt om Judéen till Palestina, efter Filistéerna som var ett annat folk i området. Hundra år efter att Romarriket antagit kristendom som statsreligion återfick staden sitt gamla namn och den kristne biskopen där upphöjts till rang av "patriark".
I samband med den arabiska expansionen i Mellanöstern under 600-700-talet erövrade Muslimska stykor Jerusalem. Några årtionden senare blev den i Koranen omnämnda "bortest belägna böneplatsen" (al-Aqsa), som Muhammed ska ha besökt i en drömvision, identifierad med det gamla judiska tempelområdet där det nu uppfördes en dom, "Klippdomen", och en moské, "al-Aqsa". Det muslimska inslaget stärktes ytterligare under 800-900-talet. På 900-talet beskrevs staden av arabiska geografer vara den mest fruktsamma provinsen i Palestina.
1099-1187 var Jerusalem huvudstad i ett kristet kungarike, Kungariket Jerusalem, innan staden återtogs till muslimskt styre av Saladin.
På 1520-talet intogs Jerusalem av det ottomanska riket, som styrde staden fram till att väldet upphörde att existera efter första världskriget. Vid folkräkningen 1855 befanns judarna vara den enskilt största religiösa grupperingen i staden, vilket var ett resultat av judisk invandring under 1800-talet.
Utveckling under 1900-talet
Jerusalem intogs år 1917 av britterna under general Alenby. I sitt förslag till delning av det brittiska mandatet Palestina i november 1947, föreslog FN att Jerusalem skulle bilda en internationell zon i 10 år, därefter skulle stadens invånare avgöra stadens framtid i en folkomröstning (Jerusalem hade judisk befolkningsmajoritet i båda 1948 och 1958). Eftersom den arabiska parten inte godkände delningsplanen som helhet föll den.
Efter 1948 års arab-israeliska krig delades Jerusalem. Det arabiska Östra Jerusalem intogs av Jordanien medan det judiska Västra Jerusalem (även kallat "Nya Jerusalem") blev en del av Israel.
Vid det israeliska parlamentets första ordinarie sammanträde 1949 stiftades lags om Jerusalem som den judiska statens huvudstad.
Efter 1967
Efter det att Jordanien gått med på Egyptens sida i Sexdagarskriget år 1967 slog Israel tillbaka dess angrepp och intog de delar av staden som varit i jordanska händer sedan 1948.
Jerusalem återförenades år 1967 då det palestinska östra Jerusalem ockuperades av Israel. Återföreningen har av folkrättsliga skäl inte erkänts av omvärlden.
Pilgrimsmål
De viktigaste pilgrimsmålen finns innanför murarna till Gamla staden, och av dem kan nämnas
- Tempelberget (hebreiska: Har Ha'Bait הר הבית; arabiska: Haram as sharif, moskéområdet, med bland annat Al Aqsamoskén) och den Gyllene porten
- Västra muren (klagomuren) (hebreiska Ha'Kotel Ha'Maaravi הכותל המערבי)
- Via Dolorosa
- Uppståndelsekyrkan som inrymmer ett av fler utpekade alternativ till Golgata och Jesu grav
Öster om Gamla staden går Kidrondalen, och på andra sidan om den finns Oljeberget, nedanför vars sluttning Getsemane trädgård ligger med bl a olivträd, som mycket väl kan vara över 2000 år gamla. Högre upp på Oljeberget finns Jesu tårars kyrka och Fader Vår-kyrkan, den senare på en plats där en grotta utpekas som den plats där Jesus övernattade när han var i Jerusalem. På sydsidan av Oljeberget finns Betania där Jesu vänner Marta, Maria och Lasarus bodde. Västsluttningen av Oljeberget täcks av en stor begravningsplats.
Goda utsiktspunkter är dels Oljeberget vid Fader Vår-kyrkan, dels Haas promenad, några kilometer söder om Jerusalem.
År 1981 upptogs Gamla staden i Jerusalem och dess murar på UNESCO:s världsarvslista. Sedan 1982 är gamla staden även upptagen på UNESCO:s lista över hotade världsarv.
Galleri
 Rehov Yafo (Jaffagatan) רחוב יפו |
 Israels nationalmuseum מוזיאון ישראל |
 Den judiska begravningsplatsen på Oljebergets sluttning |
 Jerusalem |
 Jerusalems stadshus |
Referenser
Noter
- ^ http://www.un.org/apps/news/story.asp?NewsID=32762&Cr=jerusalem&Cr1
- ^ EU: Council conclusions on the Middle East Peace Process http://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/111829.pdf
- ^ "United Nations Security Council Resolution 252". Jewish Virtual Library. 1968-05-21. http://www.jewishvirtuallibrary.org/jsource/UN/unres252.html. Läst 2009-08-27.
- ^ "Resolution 446 (1979) of 22 March 1979". United Nations Security Council. 1979-03-22. http://unispal.un.org/UNISPAL.NSF/0/BA123CDED3EA84A5852560E50077C2DC. Läst 2009-08-27.
- ^ Segal, Jerome M. (1997). "Negotiating Jerusalem". The University of Maryland School of Public Policy. http://www.publicpolicy.umd.edu/IPPP/Fall97Report/negotiating_jerusalem.htm. Läst 2009-08-27.
- ^ Bjørn Møller (2002). A Cooperative Structure for Israeli-Palestinian Relations. Centre for European Policy Studies. http://shop.ceps.be/downfree.php?item_id=171. Läst 2009-08-27.
- ^ Haberman, Clyde (1995-05-11). "Muslims Say They Own Site Proposed for a U.S. Embassy in Jerusalem - The". New York Times. http://query.nytimes.com/gst/fullpage.html?res=990CE6DC103BF932A25756C0A963958260. Läst 2009-05-05.
Externa länkar
- Jerusalems stad (hebreiska, arabiska, engelska)
- Översiktskarta över Jerusalems stad
- Hebreiska universitetet i Jerusalem
- David Storobin: The Legal Status of East Jerusalem Under International Law Global Politician 4/1/2008
Wikimedia Commons har media som rör Jerusalem.
|
|||||
|
||||||||||||||||||||||||||||
More about Jerusalem: hotel jerusalem, jerusalem countdown, jerusalem bible, jerusalem tour, map of jerusalem, from beirut to jerusalem, countdown jerusalem revised updated, account by day day final in jerusalem jesuss last week week, jerusalem vacation,
Questions for article: salomon temppeli, al-aqsa, იერუსალიმი 1099-1187, estimated population of jerusalem at the time of babalonian captivity, herusalen, ierusalim, jeruschalajim map, jeruzalemi, time in ierusalim, wall yerusalem, www.yerusalem