|
Article on other languages:
|
Ismailiter, (Ismā'īliyya, "sjusekten") eller ismailism, är en gren av shiaislam, uppkommen på 700-talet. Ismailiterna har sitt namn efter Ismail ibn Jafar som de anser vara den rätte sjunde shiaimamen till skillnad från hans bror som imamiterna håller för den rätte. Ismail anses vara den siste imamen vars återkomst som mahdi, frälsare, de väntar på. Det finns cirka 15 miljoner anhängare världen över, framför allt i Yemen, Pakistan, Indien och Syrien.[1] Ismailiterna har utvecklat en egen teologi. De anser att det finns sju tidsåldrar som var och en inleds av en profet. Sex av dem har påbörjats av profeterna Adam, Noa, Abraham, Moses, Jesus och Muhammed. Ismailiterna väntar på den sjunde imamen som skall återkomma och inleda den sjunde tidsåldern. Denna tidsålder kommer att baseras på regler och bestämmelse som kommer att uppenbaras av mahdin i början av den nya tidsåldern.[1] Ismailiterna är splittrade i två grenar; musta'lī och nizārī. Musta'lierna har till stor del bevarat religionen som den utformats under fatimiderna. Nizarierna har fått sitt namn efter Nizar. De stödde hans krav att bli imam efter sin far den åttonde fatimidiske kalifen al-Mustansir. Nizarierna är i sin tur splittrad i flera mindre grupper och har på flera områden rört sig bort från den ursprungliga ismailismen. Nizariernas andliga ledare bär titeln Aga Khan.[1] Dessa är i rakt nedstigande led ättlingar till profeten Muhammed genom hans dotter Fatima i hennes äktenskap med Ali, den förste shiaimamen. Ismailiternas gren fick en tid stor betydelse i Egypten och övriga Nordafrika under fatimiderna. Shiaimamerna enligt ismailiterna:
Drusernas trosföreställning härstammar från ismailismen. ReferenserFotnoterKällor
Islamisk filosofi och islamisk teologi
|
||||||||||||||||||||||
This article is from Wikipedia. All text is available under the terms of the GNU Free Documentation License.