Demokrati:

Demokrati (från grekiskans demos, folket, och kratein, styrelse) har bokstavligen den ungefärliga betydelsen "folkstyre". Begreppet ses idag ofta förenklat som synonymt med ett styrelseskick med allmänna och fria val av representanter för folket, som idag råder i de flesta stater i världen. Den moderna demokratin utvecklades dock som en serie fri- och rättigheter, de demokratiska fri- och rättigheterna.

Bland annat frågan om vem folket omfattar, har givit upphov till många olika tolkningar. Såväl i det antika Grekland som i moderna styrelseformer har vissa personer uteslutits som okvalificerade. De personer som var kvalificerade att betecknas som folket (och alltså tilläts ha ett politiskt inflytande) var de som var fria manliga medborgare, inom den klassiska definitionen; inte medborgare av en nationalstat utan av en stadsstat, exempelvis Athen, Sparta eller Rom. Idag utesluts personer från att rösta i olika länder beroende på till exempel ålder, utvecklingsstörning, brottslighet och annat.

Likaså har frågan om vad styret är och tolkningen av denna haft skiftande betydelser. Från det klassiska Grekland och fram till slutet av 1700-talet förknippades demokrati med folkets direkta deltagande i den politiska beslutsprocessen, idag kallat direktdemokrati. Demokratin var en styrelseform för stadsstater, vars begränsade geografiska utsträckning och överskådliga invånarantal gjorde det möjligt att samla medborgarna till diskussioner och beslut om offentliga angelägenheter. Ett extremt exempel var det polska liberum veto-systemet som användes mellan 1652 och 1791, som krävde 100% uppslutning av sejmens/parlamentets ledamöter bakom ett beslut. Vetosystemet används fortfarande i till exempel EU, NATO och FN.

Demokrati kan ur andra synvinklar även syfta på ett större medbestämmande på andra arenor än i en stat, så som brukardemokrati, arbetsplatsdemokrati, närdemokrati med mera.

Democracy Index enligt The Economist. Ju ljusare, desto mer demokratiskt styre. Sverige klassas i denna undersökning som världens mest demokratiska land, medan Nordkorea anses minst demokratiskt (i västerländsk mening). Även Saudiarabien brukar ofta utpekas som ett av jordens minst demokratiskt styrda länder.

Statsskick:
*Orange - Parlamentarisk republik. *Grön - Presidentrepublik, baserad helt eller delvis på ett parlamentariskt system. *Gul - Presidentrepublik med delad exekutiv makt. *Blå - Presidentrepublik med exekutiv makt hos statschefen och lagstadgande i kongressform. *Röd - Parlamentarisk konstitutionell monarki, i vilken monarken ej utövar exekutiv makt. *Magenta - Konstitutionell monarki, i vilken monarken utövar exekutiv makt bredvid ett svagt parlament. *Lila - Absolut monarki. *Brun - Republik med enpartisystem. *Olivgrön - Militärdiktatur.
Var god notera att flera av de republiker som kallar sig flerpartistater kan av en observatör dömas vara en diktatur med hårt reglerade stater, i vilken makten är auktoritär hos ett parti. Kartan visar endast information från länders konstitutioner och är "de juris" snarare än "de facto".

Olika demokratibegrepp

Det finns olika sätt att definiera och kategorisera politisk demokrati. Ett demokratiskt ideal där alla vuxna är aktivt involverade i beslutsprocessen har ställts upp av den amerikanske statsvetaren Robert A. Dahl^[1]:

Som synes är principen om medborgarskap och laglydnad (inklusion) viktig i Dahls kriterier. Under en stor del av demokratins historia var det bara män, inte kvinnor, som betraktades som fullvärdiga medborgare - och på motsvarande sätt har aldrig slavar haft medborgerliga rättigheter. Barn brukar inte heller erkännas alla medborgerliga rättigheter.

En mer generell beskrivning har formulerats av filosofen Karl Popper. Enligt Popper skiljer sig ett demokratiskt samhälle från ett icke-demokratiskt (Popper använder termen "tyranni") genom att det erbjuder medel genom vilka de styrda kan avsätta de styrande, och att denna ordning inte utan vidare kan sättas ur spel.^[2]

Typer av demokrati

Valsedel i Tyskland.

Den traditionella indelningen av demokrati har varit direkt demokrati och representativ demokrati. Den direkta demokratin brukar anses ha fötts i staden Athen i antikens Grekland, och innebär att alla röstberättigande beslutar själva i alla frågor, vilket har förutsatt att befolkningen är relativt liten. I antikens Athen utövades den direkta demokratin genom att alla fria män samlades på ett torg och fattade beslut med handuppräckning. Samma system, med bistånd av viss modern teknik, används än i dag exempelvis i Schweiz' kantoner och i kommuner med lågt befolkningstal i till exempel USA. Informationssamhället med datorer i snart varje hushåll anses öppna för möjligheten av system med direkt demokrati även om befolkningstalet är stort. Folkomröstningar i enstaka frågor är idag den enda formen av direkt demokrati i kommuner, regioner eller länder med högt antal röstberättigade. I Sverige är emellertid folkomröstningarna endast vägledande – statsmakterna eller kommunen behöver inte rätta sig efter folkomröstningens utfall.

Representativ demokrati eller indirekt demokrati är idag den dominerande formen av demokrati, och innebär att de röstberättigade väljer ombud som exempelvis får utgöra en förenings styrelse. På nationell, regional och kommunal nivå är det nästan uteslutande så att medlemmar av de politiska partierna (politiker) har kommit att fungera som ombud i beslutsprocessen. De politiska partierna är även valorganisationer som tillhandahåller politiker för folket att rösta på. Politiker tillhörande partier är således representanter som med öppna mandat bestämmer å folkets vägnar i någon form av församling eller parlament, som i sin tur utser en styrelse eller regering. Parlamentet har den lagstiftande makten och regeringen den verkställande makten.

Världens äldsta parlament återfinns på Island, där Alltinget grundades år 930. Även i de övriga nordiska länderna förekom olika former av ting och beslutande församlingar, långt innan begreppet demokrati nått Norden. Alla landskap i Sverige praktiserade ting, och exempel är bl.a. Jamtamot i Jämtland och Gutatinget på Gotland. På dessa möten hade dock, liksom i antikens Grekland, endast män rösträtt. Ibland omnämns denna form av demokrati som bondedemokrati. Den lokala formen av ting var sockenstämman.

Begreppet liberal demokrati demokrati har inget med liberala partier att göra, utan står för den ursprungligen västerländska form av demokrati som även innefattar och garanterar mänskliga rättigheter och friheter, hänsynstagande till minoriteter, yttrande- och pressfrihet samt människors rätt till egendom.

En annan demokratiterminologi som har sitt ursprung i marxismen är indelningen i politisk demokrati, social demokrati och ekonomisk demokrati, liksom i indelningen borgerlig demokrati och socialistisk demokrati. Politisk demokrati står för avskaffandet av vad socialisterna uppfattar vara diktatur (se borgerlig demokrati) genom avskaffandet av monarkin och bourgoisin. Social demokrati står för för ett samhälle där alla har lika värde och ursprungligen handlade det om att alla väljares röster skulle ha samma värde oberoende av väljarens inkomster. Ekonomisk demokrati i marxistisk terminologi står för en socialistisk fördelning av samhällets resurser och produktionsmedel, vilket är anledningen till att beteckningen "demokratiska republiken" ingår i namnet på länder som Östtyskland och Vietnam.

Demokrati i världen

De flesta stater i dag åtminstone hävdar sig vara demokratiska. Graden av demokrati varierar med dess definition.

Islamisk demokrati

Demokrati och mänskliga rättigheter är idag ord med väldigt hög status. Detta gäller även länder i den muslimska världens och i länder där den politiska makten inte har stöd av folkligt mandat. I nutida pågående debatt är begreppen islamisk demokrati samt islam och mänskliga rättigheter i fokus. Nyare ideologer framhäver demokrati, en sekulär stat, tillämpning av islam och sådana islamiska källor som överensstämmer eller uttrycker just demokrati^[3] Det finns mycket kritik riktad mot islam i diskussionen om demokrati. Men i artikelsamlingen ”Islam, gender, culture, and democracy” uttrycks slutsatsen att islamsk religion i sig själv inte är ett signifikant hinder för uppkomsten av demokratiska institutioner. Trots detta finns inte ett enda arabiskt land som kvalificerar sig till att ha vad man kallar ”eloctoral democracy”,dvs en demokrati grundad på folkval. Tessler finner i sin artikel väldigt lite bevis för de som menar att Islam och demokrati är oförenliga. Tessler menar istället att anledningen till att demokratin inte tycks ha slagit rot i den arabiska världen är beroende av andra faktorer än religion såsom ekonomiska faktorer, relationer med internationell politiskt, ekonomiskt system eller beslut fattade av de makthavare som kan motsätta sig övriga internationella politiska förändringar (Se för mer info Inglehart, ”Islam, gender, culture, and democracy”, 2003).

I Koranen finner vi följande vers som utgör en grund för försök att från islamiskt perspektiv förklara vad demokrati är: ”vars angelägenheter [är föremål för] rådplägning (shura) dem emellan, och som delar med sig av vad vi beskärt dem” (Se citat i Hjärpe, ”Islam lära och livsmönster”, 1988; samt Koranen översatt av Zettersteen, Sura 42: 36). Hjärpe menar att med syftning på koranordet ovan (uppmärksamma begreppet shura) ger man parlamentet beteckningen madjlis ash-shura, dvs rådslagsförsamling.

Historia

Demokratin i antikens Grekland

Pnyx i Aten, där folkförsamlingen samlades.

Folkförsamlingar, vars sumeriska namn var ukkin och akkadiska puhrum, vilka beskrivs ha beslutande funktioner, omtalas i texter från kulturen i Mesopotamien. Särskilt goda belägg för denna folkförsamlings natur och funktion finns i texter från den assyriska handelskolonin i Anatolien (början av 2000-talet f.Kr.) och i texter från de sumeriska stadsstaterna (2000-talet f.Kr.). Denna folkförsamling uppges ibland vara indelad i två "kamrar": en befolkad av de "äldre/stora" och en av de "yngre/små". Folkförsamlingen ska ha tillsatt kommittéer och utsett administrativa och politiska företrädare. Begreppet "primitiv demokrati" har använts för att beteckna sumeriskt styrelsesskick. Mycket forskning återstår dock för att klarlägga nämnda församlings exakta natur och organisation.

Antikens Grekland anses ofta vara den västerländska demokratins vagga; se Den athenska demokratin. Under några få århundraden gick man från diktatur till en elementär form av demokrati. År 594 f.Kr. valdes Solon till arkont av Aten. Adelns vanstyre gjorde att en revolt hotade och han fick därför långtgående befogenheter. Han mildrade de drakoniska lagarna och demokratiserade delvis Aten. Bönders skulder avskrevs och slavar frigavs. Tidigare hade bara adeln rösträtt, men i stället infördes timokrati, att rösträtten fördelades efter förmögenhet.

Befolkningen delas upp i fyra fylen (socialklasser) efter rikedom, pentakosiomedimner, hippeis, theten och zeugiter. De valde nio arkonter för ett år i taget. Dessutom fanns det en folkförsamling (ekklesía) som var ett slags stormöten där samtliga medborgare har rösträtt. Det finns även ett så kallat folkråd (boulé) med 500 ledamöter funktion som beredningsorgan för folkförsamlingen.

Efter Solon 590 f.Kr. togs makten åter av diktatorer (tyranner), men efter maktstrider återupptogs 507 f.Kr. den demokratiska utvecklingen av Kleisthenes. Folket delades nu upp i tio fylen och ett råd inrättades med 50 representanter från varje fyle. Dessutom inrättades en folkförsamling dit alla medborgare hade tillträde.

En intressant aspekt på den atenska demokratin var att ämbetsmännen utsågs med lottens hjälp, vem som helst kunde bli ämbetsman. För att undvika inkompetens valdes tio ämbetsmän inom varje område. Val av ämbetsmän ansågs inte demokratiskt eftersom det skulle gynna den som hade stora medel och kunde påverka människor att rösta på honom.

Demokratin i den Romerska republiken

Mellan åren 509 f.Kr. och 27 f.Kr. (omtvistat, sönderfallet stammade minst ett sekel tillbaka i tiden till mordet på bröderna Gracchus år 133 f.Kr.) var stadsstaten romarriket en republik, med då ungefär samma mening som en folkvald demokrati. Folkförsamlingarna (comitiae) innehade indirekt den utövande makten genom att varje år utse ämbetsmännen (magistrati), bl a kvestorerna, edilerna, pretorerna, konsulerna och censorerna. Konsulerna tjänade två stycken samtidigt ett år åt gången som senatens ordförande och överbefälhavare för republikens styrkor. De valdes i slutet av varje år i direkta val av comitia centuriata, som bestod av alla vuxna manliga romerska medborgare. Dessa sammmanträdde på Marsfältet utanför staden och var enligt socialt spektrum (inkomst, social bakgrund mm) indelade i 193 centurior. Dessa röstade inbördes vilken kandidat de ville se som konsul och kandidaten som fick flest röster fick hela centurians röst (motsvarande delstaternas elektorsröster i dagens USA). De två kandidater som vann flest centurior satt som konsuler under året som följde, och hade absolut vetorätt över varandra, samtliga ämbetsmän och över senaten. Denna var inte demokratiskt vald, utan bestod av de förnämsta politikerna ur Roms rikaste familjer. Folkförsamlingen hade dock alla fria män födda i Rom (från 89 f.Kr. hela Italien) tillgång till, under förutsättning att de uppnått vuxen ålder. Att romerska medborgare "vallfärdade" till Rom årligen för att rösta var dock mycket ovanligt, det var Roms befolkning som hade makten i folkförsamlingarna och de rikare medborgarna hade även där högre inflytande.
Ett ovanligt men välkänt tilltag med stora likheter till dagens undantagstillstånd var senaten och konsulernas möjlighet att utse en diktator i orostider, ett berömt exempel är då Hannibal efter segern vid Trasimenus tågade mot staden. Senaten måste godkänna beslutet varpå konsulerna tillsammans utsåg en välkänd politiker till diktator. Denna hade, förutom ämbetsmännens vanliga immunitet under sin ämbetstid även fullständig juridiskt skydd från åtal även efter sin tid som diktator för förseelser begångna under denna period. Diktatorns makt var begränsad till en sexmånadersintervall och kunde inte förlängas. De två undantag som skedde, i båda fall under hot om vapenmakt, var Sulla och Caesars diktaturer. Den förra skulle vara på "obestämd tid" och nedlades frivilligt av Sulla efter knappt ett år, den andra, Caears, på livstid men ändades kort efter mordet på honom.
Under det sista århundradet före kristus började fundamenten i republiken krackelera. Efter en hastig återgång till demokratiska val efter mordet på Caesar 44 f.Kr. utropades det andra triumviratet följande år, en konstitutionssanktionerad, tredelad militärjunta mellan Octavianus, Antonius och Lepidus. Efter att de två sistnämnda stupat respektive tvingats i exil och triumviratet upphört "återlämnade Octavianus makten till senaten och folket", men innehade själv så stor popularitet bland folkförsamlingarna och legionerna att han i realiteten blev envåldshärskare. Läs Augustus för mer information.

Demokrati

Innehåll

Olika demokratibegrepp

Typer av demokrati

Demokrati i världen

Islamisk demokrati

Historia

Demokratin i antikens Grekland

Demokratin i den Romerska republiken

Modern historia

Källor

Se även

Externa länkar