|
Article on other languages:
|
Kraftvärmeanläggning i Skellefteå, som drivs på biobränslen. Anläggningen togs i bruk på våren 1997 och har lyckats förlänga driftsäsongen på ett speciellt sätt. Genom att anläggningen byggts ihop med en fabrik som gör pellets (ett komprimerat biobränsle) kan värme levereras under en längre tid på året, eftersom den behövs för torkning av pelletsen.
Biogasanläggning i Skellefteå, som rötar hushållens matavfall samt tillvaratar den rågas som bildas i det intilliggande reningsverket. Biogasen driver ett flertal av Skellefteå kommuns egna lokalbussar, sopbilar och personbilar.
Biobränslen är förnybara bränslen som är producerade av levande organismer (biomassa). Normalt syftar termen biobränsle på bränslen som är i det närmaste koldioxidneutrala, eftersom den mängd koldioxid som bildas vid förbränning är en del av kolcykeln.[1] Detta betyder att koldioxidutsläppen inom en överskådlig tid balanseras av tillväxt i naturen och därför inte bidrar till växthuseffekten, till skillnad från de fossila bränslena som har varit utanför det naturliga kretsloppet i miljontals år. Terminologin kring biobränslen är alltid inte helt klart. Ibland används termen biobränslen endast för förädlade drivmedel för transporter.[1] Termen bioenergi omfattar dock all användning av biomassa som energikälla. Växter som odlas för att användas som biobränsle kallas gemensamt för energigrödor.
Olika bränslen och deras användningBiobränslen används för el- och värmeproduktion samt som drivmedel. I länder med en utvecklad massa- och pappersindustri, såsom Sverige, Finland och Kanada står denna för en stor del av användningen. Vanliga biobränslen är trädbränslen, avlutar inom pappersmassaindustrin och avfall. Trädbränslen kommer från träråvara och kan till exempel vara ved, avverkningsrester (bland annat stubbar, grenar, toppar och bark) eller energiskog. Blandningen av kemikalier och utlöst organiskt material som uppstår vid kemiska pappersmassabruk, ofta kallad returlut, avlut eller oftast svartlut, är också ett mycket vanligt biobränsle. Luten förbränns vid fabriken och är en viktig källa för både värme och elektricitet. Avfall kan vara såväl industriellt som hushållsavfall. Hushållsavfall räknas ibland inte till biobränslena eftersom det delvis består av fossila komponenter, främst plast. Även slam från avloppsreningsverk kan användas som biobränlse. Oenighet råder kring om torv ska räknas som ett biobränsle eller som fossilt bränsle, ofta benämns det som halvfossilt. Torvmossar har ofta större tillväxt än mängden torv som utvinns, men denna tillväxt anses ofta vara ett naturligt sätt för naturen att lagra koldioxid. Biobränslen har traditionellt ofta använts i relativt oförädlad form, till exempel som brännved, men för att få ner volymen vid transport och för att få en mer användarvänlig vara, brukar den numera ofta förädlas till fasta, flytande eller gasformiga bränslen. Biogas tillverkas ofta från organiskt material som gödsel, avföring, avloppsslam, hushållsavfall och växter. Etanol tillverkas från bland annat majs och sockerrör. Biodiesel tillverkas från bland annat palmolja. MiljöpåverkanEnergiproduktion orsakar ofta stora utsläpp av växthusgaser, främst koldioxid, som tros bidra till den globala uppvärmningen genom växthuseffekten. Det anses därför vara viktigt att utveckla och använda bränlsen med låga koldioxidutsläpp. Till skillnad från vid förbränner av fossila bränslen ger biobränslen i princip inget nettotillskott av koldioxid till atmosfären. Den mängd koldioxid som bildas vid förbränningen är precis samma mängd som växten tagit upp under sin tillväxt, och så länge återväxten är lika hög som uttaget kommer alltså inte koldioxidhalten i atmosfären att öka. Koldioxidutsläpp kan dock uppstå i andra skeden av tillverkningsprocessen, såsom hantering och transporter. En sammanställning av olika livscykelanalyser presenteras av Weisser 2006[2]. Koldioxidutsläppen för bioenergi uppskattas till 40-100 g CO2/kWh (gram koldioxid per kilowattimme). Som en jämförelse uppskattades utsläppen för kolkraft till 800-1300 g CO2/kWh och för vind- och kärnkraft till ungefär 10 g CO2/kWh. Biobränslen har också ett lågt innehåll av svavel, vilket leder till låga svaveldioxidutsläpp.[1] Användning enligt landFöljande tabell visar användningen av flytande biobränsle för transporter enligt land.
SverigeFöljande tabell visar utvecklingen av användandet av biobränlsen för transporter i Sverige.
Källor
Externa länkar
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
This article is from Wikipedia. All text is available under the terms of the GNU Free Documentation License.