|
Article on other languages:
|
Älgen (Alces alces) är det största hjortdjuret. Hanen benämns tjur och honan ko. En ko som ännu ej fött någon avkomma (kalv) kallas kviga. Älgen kallas ofta för ”skogens konung”.
UtseendeÄlgens storlek varierar beroende på könet, underarten och miljön som älgen lever i. Till exempel blir älgarna i Norrland generellt större än älgarna i södra Sverige. I sverige har en älgko vanligen en boghöjd mellan 150-170 cm, en älgtjur mellan 180-210 cm[2]. Som mest kan en älgtjur uppnå en boghöjd på 230 cm. Vikten på hösten ligger för en älgko på cirka 270 till 360 kg och för en tjur på omkring 380 till 540 kg.[3] Tjurar på 600-700 kg är emellertid inte ovanliga och de tyngsta kända älgtjurarna vägde nära 1000 kg. En kalv väger på hösten vanligen mellan 120–150 kg. Underarten från Alaska når nästan samma storlek som jättehjorten, det största kända hjortdjuret i historien.[4] Älgen har en uttalad könsdimorfism; tjuren är avsevärt (omkring tjugo procent) större än kon. Skillnaden kommer dock till uttryck först vid fem–sex års ålder då den är mycket tydlig. Denna ålder är det dock ovanligt att en tjur uppnår i Sverige nu för tiden då jakttrycket är högt på tjurar och medelåldern generellt låg. Kor som uppnått en ålder på över femton år är däremot inte så ovanliga. Ett säkert sätt att avgöra kön när tjuren inte bär horn är att titta på baken på älgen, kon har en väl synlig vit strimma runt könsorganet. Vid födseln är älgkalvens fäll rödbrun. På vuxna djur varierar fällens färg från rödbrun via gråbrun till svartbrun. Under vintern bleker den ut lite. Benen är ljusare och har kortare hår än den övriga fällen. Horn
Bara tjuren har horn, dessa finns i två typer, stång- eller grenhorn (cervina) och skovelhorn (palmata). De senare kan spänna över nästan två meter. Vid fem–tolv års ålder är hornen som störst för att sedan gå på retur, det vill säga minska i storlek och taggantal. Hornen fälls vanligen i januari eller februari, men tidpunkten kan variera från november för äldre djur ända fram till april för yngre djur. Tjurarnas hornkronor är av tradition viktiga troféer för jägarna. Ju fler taggar hornkronan har desto högre status ger trofén. Hornkronorna och även själva djuren benämns därför som t ex tolvtaggare. Taggantalet beräknas på det horn som har flest taggar. Har båda hornen sex taggar är det en jämn tolvtaggare har det ena hornet sex taggar och det andra fem eller kanske fyra rör det sig om en udda tolvtaggare. Det existerar alltså inga elvataggare. Utbredning och miljöÄlgar förekommer i Europa, Asien och Nordamerika. Där lever älgar i skogar och i tajgan. Miljön har många sjöar och träsk. I området söder om Norden och väster om Polen var djuret tidigare utrotat. På grund av en omfattande jakt under 1700-talet och början av 1800-talet var älgen i mitten av 1800-talet sällsynt i stora delar av Sverige. Under 1800-talet bidrog faktorer som inskränkningar i jakträttigheterna och vargstammens minskning till att älgstammen ökade. Älgen fick också lättare att hitta föda när skogsbetet upphörde och skogsbruket förändrades i början av 1900-talet. Under en period på 1980-talet ansåg man att den svenska älgstammen var för stor och minskade den medvetet genom ökad avskjutning. På sommaren finns det numera 300 000–400 000 älgar i Sverige. Ungefär 100 000 av dessa skjuts på hösten. [5] LevnadssättÄlgen är en idisslare. Huvudsaklig föda är på sommaren blad, skott och mindre kvistar av bland annat asp, sälg, rönn, ek och björk. Näckrosrötter är en viktig del i dieten och anses framförallt i Nordamerika tillgodose behovet av mineralämnen. På hösten ingår även blåbärsris och ljung i dieten, även havre och andra grödor på från odlade fält kan falla älgen i smaken. Under vintern är det tallris, enris och kvistar av de tidigare nämnda lövträden som utgör menyn. Om snöförhållandena tillåter äter älgen även bärris och ljung på vintern. Vissa älgar får smak för tallbark, vilket kan orsaka problem för skogsbruket om flera älgar hittar samma tallplantering. Älgar söker sig gärna till uppväxande hyggen och kraftledningsgator för att beta, eftersom betet där finns i större mängd på bekväm höjd för älgen. Älgen lever huvudsakligen ensam och är dagaktiv. Om vintern finns det ibland små flockar men under parningstiden tillåter inget par andra älgar bredvid sig. Det förekommer häftiga strider mellan tjurarna om en älgko, men oftast räcker hotelser för att skrämma en svag motståndare. Parningen sker på hösten och sen följer en dräktighet på åtta månader (230–240 dygn). Ofta är det en kalv men tvillingar är inte sällsynta. Kalvarna stannar ett år vid kon innan kon stöter bort dem. Älgens naturliga fiender är björnar[6], vargen[7], i Nordamerika puman och i Sibirien sibirisk tiger. Dessa fiender tar unga kalvar; friska vuxna älgar har inga naturliga fiender. Vanligtvis har älgen en långsam gång men vid fara kan djuret nå en hastighet av 60 kilometer per timme. Underarter
Det fanns en underart till – kaukasusälg – men den blev utrotad på 1800-talet. Älgen och människan
ung älg i Grönåsens Älgpark
Idag finns det omkring en miljon älgar i Europa och ungefär samma antal i Nordamerika. Djuret räknas därför inte som en hotad art.[1] Underarten amurälg (Alces alces cameloides) anses däremot av IUCN vara missgynnad (LR/nt).[8] Dagens stora älgstam ställer även till mycket stora problem. Under åren 1985 till och med 2004 dödades 221 människor i viltolyckor med älg och 1602 skadades svårt. [9]. Varje år sker ca 5 000 viltolyckor i trafiken[10]. Kostnaden för viltolyckor med älg uppgår till omkring 1 miljard årligen enligt Vägverket. Skogsvårdsstyrelsen krävde i en utredning 2005 en halvering av älgstammen bland annat i syfte att få ner antalet viltolyckor. [11] Dessutom menar man att älgen förutom att åsamka skogsbolagen skador på skogen för miljonbelopp årligen, även ”genom sin betning i hög grad påverkar den biologiska mångfalden. Värdefulla lövträd försvinner och viltets matvanor förändrar landskapsbilden genom att gran ersätter tall på allt fler marker." ÄlgjaktJakt på älgar förekom under forntiden. Bilder i grottor visar också älgar bredvid andra djur. Den första beskrivningen av älgen finns i boken De Bello Gallico av Julius Caesar, men det är mest en samling av skrönor. Han påstår till exempel att älgen inte har några leder i benen, så att det är omöjligt för djuret att resa sig upp efter ett fall. Han nämner även att älgen har speciella sovträd som de lutar sig mot på nätterna. En populär jaktteknik skulle ha varit att leta upp sovträdet, såga ett jack i trädet och vänta till dess älgen kommer och ska sova. Då går trädet av och jägaren har då bara att döda älgen. Älgjakten bedrivs idag huvudsakligen för att få kött och för att hålla nere stammen som annars skulle växa sig för stor.[12] En för stor älgstam skulle leda till stora skador på skogar och även en stor mängd trafikolyckor. Speciellt vintertid kan älgen orsaka stora lokala skador på skogar när större grupper av älgar samlas på en liten yta. Från skogsbolagens sida ställs regelbundet krav på ökad avskjutning för att reducera älgbetningen av tallplantor. Årligen inträffar, sedan slutet av 1980-talet, mellan 4000 och 5000 viltolyckor med älgar i Sverige, eller ungefär tolv om dagen.[13] Älg får i Sverige vanligtvis jagas mellan den första måndagen i oktober fram till den 31 januari. Tiden varierar dock mellan län och år. Tillåten jakttid på dygnet är from 1 tim före solens uppgång tom solens nedgång. [14] DomesticeringMan har gjort försök att tämja älg, framför allt i Ryssland. I Orrviken, beläget ca 1mil utanför Östersund finns en älgfarm som startade 1997, då två älgkalvar vars mödrar förolyckats i trafiken omhändertogs. Under sommaren 2008 fanns 6 fullstora älgar som hölls i ett hägn på 15ha. Älgarna har reproducerat sig och under sommaren 2008 fanns även 7 kalvar i intilliggande hägn. Under sommarhalvåret hålls guidade rundturer och besökaren erbjuds att gå in för att klappa, mata och socialicera sig med älgarna. Älgarna utfodras med sly, hö, pellets och potatis. Hela tiden fokuseras deras välbefinnande. Varje år får de ständigt fler kalvar, så gott som alltid tvillingar. Under brunsten händer det att vilda älgtjurar river inhägnaden och tar med sig älgkorna ut i det fria. Efter flykten återvänder honorna nästan alltid självmant till sitt hägn.[15] I Europa finns ett fåtal älghägn. Kuriosa
Se ävenReferenser
Externa länkar
|
|||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
This article is from Wikipedia. All text is available under the terms of the GNU Free Documentation License.